
En Mamma. En Pappa. Tre Döttrar.
De var mycket fina. Det såg ut som om det fanns en massa Kärlek och Värme där, mellan dem, hos dem.
Jag blev glad och varm i hjärtat, för deras skull.
Men en ton slog an det där Stråket av Sorg i mig. Jag kommer att dö utan att veta hur det känns. Att vara två vuxna som älskar varandra och sina gemensamma barn, i en gemensam familj. Som byggt någonting tillsammans. För sina barn. Med sina barn. Och varandra.
I nöd och lust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar