onsdag 22 februari 2012

BussChaffisar

Kanske är det Busschaffisarna, 
de varmögda, vänliga och snäll-leende...
Kanske är det de, som ska påminna mig?
Om. Att det Inte. Ska göra. Så Ont.

Jag gråter mina Tårar Överallt i Dessa Dagar. Över Alla.

Mannens röda Jackrygg när han kapitulerar inför mina Nej och går Sin Väg...

Och Mitt Hjärta. Som vill Brista.

Som Ser, en mycket Rädd, Förtvivlad och Förfärligt Ensam. Liten, Liten Kille...
Bakom alla De Förödande Försvaren.
Dem som Sliter Mitt i Stycken.
Dem jag måste Fly ifrån.

Trots. Att. Jag Hör Hemma. Bakom Dem. Hos Mannen som Jag Älskar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar