BakSlag

Som en Fet Jävla Spark i Mellangärdet.
I Själens Sköraste Sköte.

Till Detta vaknar jag.

Han är det första jag tänker på. Varje gång jag vaknar.
Igår var det den Första Morgonen på dryga fyra månader som jag gjorde det UTAN att det gjorde Ont.

Idag gör det tio gånger så Ont.

Och jag FATTAR INTE!

VAD är det i Mig som drar Mig Tillbaka? Till Smärtan.

VAD är det för Behov jag har, att Knarka denna Avskyvärt Nedbrytande Känsla?

Igår var jag Lugn och Log mot Livet. Kände mig Älskansvärd och Omgiven av Så Otroligt Mycket Kärlek. För det ÄR jag. Jag kan se det. Men det är som Förgjort! Jag vänder mig Bort från All Denna Kärlek, som faktiskt är av Finaste, Friskaste Sort... och jag vänder mig åt Det Håll där Drömmen om Den Försvann - Hans Håll.

Valborgsmässojävlaafton.
För ett År sedan var jag Lycklig med Honom. Vi gick genom den Vackra Vårstaden. Vi åt Stekt Strömming och Älskade Oss Yra.

Men det, är Över nu.

Gode Gud, hjälp mig att Släppa Taget.
Och Led mig till Befriande Förlåtelse.