Jag hade en Ryggsäck som var Lätt.
Det var Skymning och jag skulle sova i den lilla Stugan. Jag ställde ifrån mig min packning innanför dörren innan jag skulle gå ut och hämta Ved. Genom en Dörröppning till ett Annat Rum såg jag Ryggen av en Man som satt nerböjd över ett Skrivande.
Jahaja, tänkte jag, och det kändes Självklart att Han skulle vara Där med Mig. Ohotande trots att Han var Obekant.
Jag gjorde det jag skulle för Egen Del. Tände en Eld i en Spis. Bäddade en Säng. Kröp ner.
I Sängen bredvid låg Mannen. Han frågade förvånat: Ska du inte ligga Här Hos Mig?
Jag blev Förbryllad och tänkte konstiga Saker som att jag ju inte hade rakat benen.
Men jag Lydde honom. Gick över till Hans Säng. Kröp ner. Det var Själsligt och Drömmen gav mig inga Fysiska Känslor. Det var Tryggt.
Plötsligt stod Sängen i Mannens Hus. Det var Stort och Ljust och Mycket Vackert. Jag visste att Jag skulle Bo Där. En Känsla av Otillräcklighet for igenom mig, en Känsla av att Jag Inte Förtjänade, Inte var God Nog.
Men Den Tyste Trygge Mannen Höll om Mig och Allt som är Jag och Känslan av Otillräcklighet byttes mot en Mycket Starkare Känsla. Fullkomlighet. Helhet. Fullkomlig Helhet.
Jag Vaknar.
Och Förstår. Att. Det bor en Inre Man i Mig. Och Det. Är. Gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar