Den Trasiga Kroppen

Jag glömmer Viktiga Saker ibland.

Jag glömmer till exempel att jag inte är frisk.

En liten tablett om dagen ska ge mig något som min kropp inte längre förmår producera.

Det har fungerat så bra att jag har glömt. Hur det känns att inte orka. Att vara frånvänd-bortvänd från det som jag vill vara mitt i. Till exempel Mig Själv och Livet.

Men nu kommer jag ihåg. För nu är den här igen. Den Omutbara Tröttheten. Och det tunna men segstarka höljet som skiljer mig från mig och världen.

Det är dags att gå till Doktorn igen. Och ta nya prover. Jag skulle gjort det för 8 månader sedan. Egentligen. Men jag glömde. För jag mådde ju bra. Nu gör jag inte det. Förra gången Den Omutbara Tröttheten kom på återbesök räckte det med att Doktorn ordinerade en lite större tablett om dagen.

Jag ber att det ska gå lika bra den här gången.

Samtidigt känner jag Skuld. För att jag inte är Tacksam, oftare. För att jag inte tar hand om mig själv på det sätt jag borde.

Jag borde vara rädd om min Kropp.

Så att Själen vill vara i den.

Det borde jag. Ta mig tusan.