Låta Gå

Evighetsrepris,

favoritåterkommande,

överst-på-listan-tillbakagång...

När ska jag ta mig själv på allvar och

börja respektera mig själv och mina beslut?

Aldrig?

Ikväll ska det sägas. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte.

"Det räcker nu. Jag orkar inte med det här längre. Jag går sönder. Om du verkligen älskar mig är det allra mest kärleksfulla du kan göra att låta mig gå - utan att fälla dina förbannelser som detonerade aggressivitetsbomber över mig."

För vad har han att vara förbannad över annat än sina egna goofar? Att jag inte kan se bortom hans lögner och vara nöjd med att han älskar mig och vill ha mig? Att jag inte kan förstå att hans dejter med andra kvinnor bara är bagateller, för egentligen är det ju jag som gäller...

Nej, svek ska bäras av den som svikit. Ligga där de hör hemma. Hos honom. Han ska få ta med sig dem härifrån. Annars kanske jag dödar honom. Man vet inte.