Jag gjorde en grym sås en gång. En riktig fullpoängare. Såsernas Sås. Kokade kycklingfiléer i den, de skulle bli så där perfektmöra att de smälte på tungan. Det var rödvin och grädde och rosépeppar och honung och balsamvinäger och dijonsenap och jag borde ha nöjt mig. Slutat lägga till ingredienser när den nu var så Fulländad.Men. Jag gjorde inte det. Fick för mig att lite syrlighet liksom skulle lyfta Såsernas Sås till himlen och högre och vi som åt den skulle hamna i trance och älska varandra och alla, alltid. Eller nåt.
Så, jag toppade med lite yoghurt. Lite mild ekologisk jävla yoghurt.
Från Fulländning till Förfärlighet på en sekund. Såsernas Sås skar sig. Självklart. Små vita prick-klumpar la sig som hudsjukdomar över de mjälla kycklingfiléerna.
Ibland skär sig samtal. Ett uttryck som formuleras kan ha samma förödande effekt.
Från Närhet till Främlingskap på mindre än en minut. Det uppenbara blir uppenbart. Vi står i två diametralt olika mentala världsdelar. Och ingen av oss vill lämna platsen vi står på.
Något annat blir plötsligt också uppenbart:
Det finns Någon Annan jag hellre vill tala med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar