Plötsligt...

...förstår-begriper jag:

Det är Mig jag saknar.

Det är till Mitt Jag jag längtar.

Och det bästa av allt, jag ser fram emot att möta mig. Att vara tillsammans med mig själv och mina fina tankar, min sköna sång, min nyfikna nyfikenhet, mitt raka mod, min genuina livskraft och Allt det Andra.

Tänker på mitt själsliga hus som något Antonio Gaudi kunde ritat.

Det är Gott. Så. Jättegott.