En Natt...

...hos Mannen. Som säger att han älskar mig. Och så är det nog.

Men respekt...

Det är lika illa från båda håll.

Jag, så otrygg. Så oförmögen att släppa Misstankarna. Så många Lögner.

Han tycker att jag borde se det positiva - att han älskar mig och vill ha mig. Att han inte VILL ljuga för mig.

Men han gör det.

Gång efter annan. Igen och Igen.

Jag älskade mig själv de första åren. Jag älskade honom. Det var Varmt, Tryggt och Glatt.

Jag älskar Honom fortfarande. Men jag tycker inte om mig själv. Jag gör saker jag skäms för. Det är Rörigt, Smutsigt och Förfärligt Ledsamt. Jag är så långt ifrån den jag vill vara.

Under natten har han lämnat mig i den smala sängen. Lagt sig i en annan. Säng. Jag vaknar till Tomheten bredvid mig och undrar vad tiden är. Hans telefon bredvid sängen. Klockan visar 05.13. Och här gör jag det. Förbjudna. Jag läser hans meddelanden. HANS meddelanden. Inte mina. Där finns en annan J. En kvinna. Som han stämt träff med. För ett aprilskämt i stan. Samma dag som Han och Jag skulle ha träffats. Tills han ringde och sa att han var bjuden att bowla med sina arbetskamrater. Jag sa Klart du ska bowla. Han sa, men jag kan strunta i det, jag vill ju helst träffa dig!

Eller hur?

Eller någon annan...

Hej Käre M. Förlåt mig. Jag vet du ville slippa säga det som jag redan tatuerat in i mitt hjärta - Vad var det du sa...