eller vad är det frågan om?Jag surfar runt på olika hustillverkares hemsidor, nej, jag är inte husspekulant på masturbationsresa som går igång på läckra HTH-lösningar eller svalt elegeganta Svedbergsskapelser. Nej. Jag jobbar. Får betalt för att skriva om sånt där. Men inte om sånt här, som jag VERKLIGEN undrar över:
Varför hittar jag inte en enda människa på en enda badrumsbild?
Varför?
När jag hittar hela släktkalas i de olika köksmiljöerna!
På toaletten går man ensam. Det är privat. Punkt. Man tittar inte på när någon bajsar. Så måste det vara.
Fast varför inte egentligen? Jag tror vi skulle bli lyckligare om man sket som i Njutånger på sextiotalet. Min mamma hade två kusiner som hade sommarviste där. Att behöva baja var lite läskigt, att sedan göra det var ett äventyr. Jag har två systrar, båda mycket äldre än jag, men båda lika fascinerade och roade av skithistorier som jag.
Ett av mina finaste bajsminnen är ett tillsammans med dem. I Njutånger. På ett utedass med sex sitsar, i cirkel med ryggarna i mitten. Där satt vi alla tre, med ryggarna ihop och ändå som bredvid varandra. Jag var kanske fem år när jag av min kära syster fick lära mig hur man viker sitt papper på allra bästa sätt, dessförinnan hade jag ju bara skrynklat ihop det, och det hade sina sidor, eller tvärtom, det hade inga sidor alls, men ibland en del öppningar...
