...och alla Dessa Nycklar...

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nej, det blir som Vanligt att man halkar ner i sina Gamla Förgörande Mönster.

Nu har jag inte mindre än SEX olika nyckelknippor i olika fickor och väskor;
Nummer 1 går till lägenheten i stadens finaste kvarter där jag får låna ett tillfälligt tomt pojkrum hos en kompis kompis. Min skruttiga bil passar inte in där. Inte jag heller.
Nummer 2 passar till bästisens lilla radhus i förorten.
Nummer 3 kan jag komma in till mina föräldrar i Mexitegelheaven med.
Nummer 4 går till 33 kvadrat i en källarkällare i city som jag hyr treårsvis.
Nummer 5, är den Sorgligaste, och den ska jag snart lämna ifrån mig, passar till de fyra fina rummen som skulle bli Vårt Nya Hem. Mannens och Mitt.
Nummer 6, som jag fick idag, släpper in mig till 70 dyra kvadrat i andrahand i en annan del av staden.

MEDBEROENDE.

Det är jag det! I ett Nötskal. Tömmer ur mig Kärleken jag har, försöker Anpassa mig för att få Kärlek tillbaka. Trodde jag var Bortom allt sånt där. Men Ränderna går visst aldrig ur.

Nu börjar Arbetet. På Riktigt.

Min nya TP heter K.

Jag är Förfärligt Ledsen.
Men också Beslutsam.

Drömmar ska gå i Krasch när de blivit till Mardrömmar.