Jag hade ett möte med en speciell kvinna. Speciell för att hon inte är som människor i allmänhet. Hon har förmågor som är långt utöver "det vanliga". Hon Ser. Saker. Som jag inte har berättat, som hon omöjligtvis kan känna till tack vare information som hon fått från "gängse infovägar". Hon hämtade liksom fakta någon annanstans ifrån.
Jag har en Ny Vän. På några få månader har han kommit mig mycket nära. Till detta finns flera skäl. Vi möttes när vi båda stod i varsitt inferno. När man är i känslomässigt kaos kan det lätt bli otäckt att känna sig Ensam. Skyddslös, utlämnad och sårbar. Vi hittade någon slags stor tröst i varandra. Kanske mest i känslan av att känna igen, Sig Själv i Någon Annan. "Välsignade med samma förbannelse", som han valde att uttrycka det.
Snabbt blev det vår vardag att dela tårar, tankar och sorger med varann. Lika snabbt blev han En Viktig Person för mig, i Mitt Liv. Och han, kallar mig för en ängel som dök upp i hans liv.
Den speciella kvinnan plockade upp honom ur min ordlösa närvaro. Hon hade saker att säga om denna min vänskap med den nya mannen. Och hans vänskap med mig. Hon menar att vi är viktiga för, och har mycket att ge och lära varandra.
Till exempel kommer jag visa honom att det går att lita på en kvinna. Han i sin tur ska, enligt henne, få mig att förstå att det är möjligt att vara älskad av en man trots att jag "inte släpper till".
Det spelar inte så stor roll om hon har rätt eller inte när det gäller just Honom och Mig. Men det spelar roll att jag förstår att jag skulle vilja ha den sortens kärlek. För att jag tror att det skulle kunna bidra till mitt "själsliga tillfrisknande". Och Nej, jag känner mig inte Sjuk i själen. Men här och var i inutiet är jag både trasig och kantstött.
Tillbaka till de där tankarna om Tillit:
Om mitt utgångsläge är att jag inte räknar med att män är något att lita på, så borde det ju också innebära att jag inte har några positiva förväntningar på att jag skulle kunna. Det, i sin tur, leder förmodligen till att jag har negativa förväntningar - att jag ska bli sviken. Helt naturligt söker man sig väl till det man förväntar sig? Och till och med är med och skapar det... För mig skulle det alltså innebära att jag söker mig till män som beter sig...svekfullt. Och DET är Ingen Bra Grej. Nej, det, är en Riktigt Dålig Grej.
Om denna Nya Vän jag har, som nu kommer från släktet Män, visar sig kunna älska mig för den jag är utan att ha några andra förväntningar på mig än att han ska kunna lita på mig, så verkar det kunna finnas en möjlighet för nya dörrar att öppnas...
...att det inte var konstigt att jag är så in-i-märgen-trött. Mina värden är skitkassa. Nu: Ökad dos.
"Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den.
Evighetsrepris,
Jag glömmer Viktiga Saker ibland.
...förstår-begriper jag:
Jag gjorde en grym sås en gång. En riktig fullpoängare. Såsernas Sås. Kokade kycklingfiléer i den, de skulle bli så där perfektmöra att de smälte på tungan. Det var rödvin och grädde och rosépeppar och honung och balsamvinäger och dijonsenap och jag borde ha nöjt mig. Slutat lägga till ingredienser när den nu var så Fulländad.
Jag hade ett möte med en speciell kvinna. Speciell för att hon inte är som människor i allmänhet. Hon har förmågor som är långt utöver "det vanliga". Hon Ser. Saker. Som jag inte har berättat, som hon omöjligtvis kan känna till tack vare information som hon fått från "gängse infovägar". Hon hämtade liksom fakta någon annanstans ifrån.
I mina relationer så...
Tänka-Tänka-Tänka-Tänka...
Jag tycker att jag är en ganska Klok Människa.
