Det var första gången jag var där efter att jag bestämt mig för att flytta.
Jag skulle få vara i Fred.
Men Han. Kom dit.
Han var mycket Vred. Han kastade sönder mina saker.
Jag känner mig så Trasig i Inutiet.
Jag Saknar. Hans Famn. Hans Andetag intill Mina...
Varje gång jag vaknar, Natt som Gryning som Morgon, så gör jag det med Saknaden som ett febrigt Skrik och Tomheten som ett stumt Eko,
i mitt Bröst, i min Hals, i min Kropp, i min Själ...
Jag läser sida upp och sida ner, skrivna av Anhöriga till Personer med så kallad Borderline-personlighet. Och Allt. Står. Där.
Och Jag. Är Smittad. Mina Känslor är Tillfångatagna. Av Denna Man.
Men Mitt Vett. Vet. Och Kämpar. Och Strider. Får mig att klamra mig fast vid mitt Friska Beslut att Aldrig Återvända. Får mig att hänga upp Minutrarna på Praktikaliteter och dödar varje Kontaktsök från Mannen med Konsekvent Vägran.
Disciplin. Fokus.
Känslobrottning.
GråterGråterGråter.
