BussChaffisar

 

Kanske är det Busschaffisarna, 

de varmögda, vänliga och snäll-leende...

Kanske är det de, som ska påminna mig?
Om. Att det Inte. Ska göra. Så Ont.

Jag gråter mina Tårar Överallt i Dessa Dagar. Över Alla.

Mannens röda Jackrygg när han kapitulerar inför mina Nej och går Sin Väg...

Och Mitt Hjärta. Som vill Brista.

Som Ser, en mycket Rädd, Förtvivlad och Förfärligt Ensam. Liten, Liten Kille...
Bakom alla De Förödande Försvaren.
Dem som Sliter Mitt i Stycken.
Dem jag måste Fly ifrån.

Trots. Att. Jag Hör Hemma. Bakom Dem. Hos Mannen som Jag Älskar.

Älskade Lilla Katt

Är Vuxen. Stark. Och Trygg.
Vet vad jag Vill och Vart jag ska.

Går med på ett Möte. Med Man och TredjePerson.

På Årsdagen.

Jag visste vad jag Ville. Jag var Tydlig med det. Jag pratade om Nolltolerans. För Jag, är Färdig, med Skit. Kränkningar och Anklagelser.

Mannen beskriver sin Ändlösa Kärlek till Mig. TredjePersonen hejar på. Hon har till och med aldrig Sett en Sån Stark Kärlek mellan två Människor förut!

Varför Skrek jag inte?!
- VAD FAAN VET DU???!!!

Egentligen är jag nog mest Ledsen på mig Själv. För att jag Svek. Mig.
Försöker kanske hitta Medbrottslingar.

Men jag kan inte Förstå.
Hur kan man tycka att det är en Bra Idé att ge en flaska Champagne till en missbrukande Person. Två veckor efter att man beskrivit återvändandet till Alkoholen som en Biljett till Undergången.
Detta gjorde TredjePersonen. Som tyckte att Mannen och jag skulle Fira.

???

Finaste Vännen fick Ta Del. Förut. Av sånt som skrivits. Av Mannen, till Mig. Hon Den Kloka, Eftertänksamma, Klarsynta sa det jag visste. Att Han. Inte Är. Frisk.

Jag visste Vart jag skulle. Att jag skulle Bort från Det Där och Hem till Mig Själv.

Får väl sätta upp det på LängtansKontot. Igen. Där En Mycket Liten Flickas aldrig tillfredsställda Grundbehov styr. Allt.

Jag kramar Katten. BarndomsKatten. Och Tårarna tar inte Slut.

Oron tillåter Ingen Sömn.

Farbor E är Död

Knästunderna i Grythyttan-stolen, båtturerna till Norrpada och Rödlöga, John Silvern i mungipan.

Mina Minnen Av.

Farbror E. Som inte finns, Här, mer.

Jag hade just bestämt mig för att hälsa på. Efter Firandet av Lilla Mammans födelsedag. När vi talat om Honom. Han var Glad men inte Klar. Sa dom. Jag ville ändå. Visa mig. Berätta att jag Tyckt Om. Att han varit Fin för Mig när jag var sådär Liten.
 Nu hann jag inte det.

Man ska inte Vänta med sånt.