Han heter Bo
fredag 30 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
Das Deutsche Herrentelefon klingelt nicht mehr...
Så, nu har jag fått så jag tiger.
Min tyska herrtelefon tiger.
Det måste ju definitivt vara ett straff, för all okärlek jag har givit den.
Men jag tänker inte be om förlåtelse. Den bara bekräftar sin identitet ytterligare och får på så vis bara mer förakt.
Tillbaka till Nokia 3310:an. Tröttsamt det också eftersom den inte heller är helt pålitlig. Och har man fått en ersättningstelefon när det bara var en vecka kvar på garantin på den gamla så har man visst ingen ny garanti.
Ljudet i den dog efter en månad.
Det kan vara mitt fel. Min okärleks fel.
Min tyska herrtelefon tiger.
Det måste ju definitivt vara ett straff, för all okärlek jag har givit den.
Men jag tänker inte be om förlåtelse. Den bara bekräftar sin identitet ytterligare och får på så vis bara mer förakt.
Tillbaka till Nokia 3310:an. Tröttsamt det också eftersom den inte heller är helt pålitlig. Och har man fått en ersättningstelefon när det bara var en vecka kvar på garantin på den gamla så har man visst ingen ny garanti.
Ljudet i den dog efter en månad.
Det kan vara mitt fel. Min okärleks fel.
lördag 24 januari 2009
FilmfestivalsFest
Blir bjuden på partyt av snäll kamrat som tycker att jag ska ha en försenad födelsedagspresnt.
Det tyckte jag var roligt.
Det börjar med att jag hittar ett sånt där inplastat VIP-kort på muggen.
I normala fall är jag är en väldigt ärlig och rättskaffens människa men just nu så fick jag lust att göra ett avsteg. Mest för att jag var nyfiken på vilka dörrar man skulle kunna öppna med det där kortet med den där bilden på Drakhuvudet.
Men så blir jag sådär rättskaffens igen och tänker att det kanske är nån stackars 18-årig jävel från Kristinehamn som sitter och lipar över sitt tappade pass, så jag lämnar in det.
Ångrar mig genast.
Men inte för att det hade inneburit att jag kunde fått mingla med Artisterna och Pressen på den högra sidan av det stora golvet på Trägårn istället för på den vänstra.
För så är det. Det är skillnad på människor och människor även på en FilmfestivalsFest i Göteborg i januari 2009. Mellan de två områdena har man byggt upp ett Staket. Vid ingången till Press- och Artistområdet står två funktionärer på vakt. Jag Gapar.
Det är ju inte precis ont om Plats. Jag menar, det är ju fortfarande lika många människor som ska samsas på samma totalyta.
På den högra sidan ser jag, upplysta av särskilt välriktade lampor, gamla journalistkollegor stå och stå och sitta och sitta och inte byta plats med varandra någon enda gång. De ser så himla glada och muntra ut. Inte.
Jag fattar inte grejen.
Däremot fattar jag grejen med de långa guldfoliegirlangerna som hänger, från balkongen och ner längs väggen till bakom soffan där andra Drakhuvudskortsmänskor sitter och sitter. Med en lätt rörelse kan jag lyfta ut de långa slingorna från väggen så att de hamnar framför ansiktena på soffmänniskorna som irriterat viftande försöker befria sig från guldet.
Och så en ny bekantskap. Anna Maria Espinosa. Vilken pipa, vilken känsla!
Tack. Det var en bra kväll.
Det tyckte jag var roligt.
Det börjar med att jag hittar ett sånt där inplastat VIP-kort på muggen.
I normala fall är jag är en väldigt ärlig och rättskaffens människa men just nu så fick jag lust att göra ett avsteg. Mest för att jag var nyfiken på vilka dörrar man skulle kunna öppna med det där kortet med den där bilden på Drakhuvudet.
Men så blir jag sådär rättskaffens igen och tänker att det kanske är nån stackars 18-årig jävel från Kristinehamn som sitter och lipar över sitt tappade pass, så jag lämnar in det.
Ångrar mig genast.
Men inte för att det hade inneburit att jag kunde fått mingla med Artisterna och Pressen på den högra sidan av det stora golvet på Trägårn istället för på den vänstra.
För så är det. Det är skillnad på människor och människor även på en FilmfestivalsFest i Göteborg i januari 2009. Mellan de två områdena har man byggt upp ett Staket. Vid ingången till Press- och Artistområdet står två funktionärer på vakt. Jag Gapar.
Det är ju inte precis ont om Plats. Jag menar, det är ju fortfarande lika många människor som ska samsas på samma totalyta.
På den högra sidan ser jag, upplysta av särskilt välriktade lampor, gamla journalistkollegor stå och stå och sitta och sitta och inte byta plats med varandra någon enda gång. De ser så himla glada och muntra ut. Inte.
Jag fattar inte grejen.
Däremot fattar jag grejen med de långa guldfoliegirlangerna som hänger, från balkongen och ner längs väggen till bakom soffan där andra Drakhuvudskortsmänskor sitter och sitter. Med en lätt rörelse kan jag lyfta ut de långa slingorna från väggen så att de hamnar framför ansiktena på soffmänniskorna som irriterat viftande försöker befria sig från guldet.
Och så en ny bekantskap. Anna Maria Espinosa. Vilken pipa, vilken känsla!
Tack. Det var en bra kväll.
måndag 19 januari 2009
söndag 18 januari 2009
Jag älskar mina vänner
Blir bjuden på gratinerad hummer och champagne och Kärlek.
Vi sitter hos M som lämnat Gbg för Sthlm, i hennes nya lägenhet (bredvid gallerian som måste vara pälstätast i landet), det brinner en eld i den öppna spisen och omgiven av mina bästa väninnor så har jag den bästa av födelsedagar.
Lycka.
Vi sitter hos M som lämnat Gbg för Sthlm, i hennes nya lägenhet (bredvid gallerian som måste vara pälstätast i landet), det brinner en eld i den öppna spisen och omgiven av mina bästa väninnor så har jag den bästa av födelsedagar.
Lycka.
onsdag 14 januari 2009
The Dress
Voila!
Nu är den nästan klar, födelsedagsklänningen med Anti-Barba-look.
Fast dottern blev en Dolly i den.
I morgon Formex, sedan födelsedag. Allt i Stockholm.
Nu är den nästan klar, födelsedagsklänningen med Anti-Barba-look.
Fast dottern blev en Dolly i den.
I morgon Formex, sedan födelsedag. Allt i Stockholm.
SÅ bra var den inte
Mitt i mittemellan speakerjobb och stockholmsresa ringer det en främling och säger att han har hittat min dagbok, men han lovar att han inte har läst den. Eftersom jag dömer andra efter mig själv så tror jag honom inte men skuttar glatt iväg för att hämta den. 200 meter hemifrån. Och där har den varit hela tiden. Först i den fula gråa bagen inne i trapphuset, sen i den fula gråa bagen ute på gården. Sen utanför den gråa bagen på gården. Det var då den snälle mannen, som inte hade läst min dagbok, lade märke till den och förstod att det nog var något som någon saknade. Jag mindes det inte, men vid ett tillfälle hade jag skrivit in en väns telefonnummer i boken. Den snälle upphittar-mannen, som inte hade läst min dagbok, ringde till vännen och fick mitt nummer.
Så nu har jag min gamla grå bok i min ägo igen.
SÅ bra var den inte.
Så nu har jag min gamla grå bok i min ägo igen.
SÅ bra var den inte.
måndag 12 januari 2009
Skit Skit Skit!
Idiothelvetesskitarseltjuven fick med sig mitt regnställ också.
Det är såna saker man kommer på när det plötsligt blir göteborgsväder. Igen. Helt oväntat.
Det är såna saker man kommer på när det plötsligt blir göteborgsväder. Igen. Helt oväntat.
En blommig Barbapapa
Det var något som inte kändes riktigt rätt med de där tillklippta bitarna som skulle bli en festlig födelsedagsklänning. En känsla av att det mest var jag som skulle se festlig ut.
Som en rosa Barbapapa i blommor.
Kom på att det nog skulle bli finare med en tunika i det där tyget, eller ett par genuint utsvängda hippiebrallor med drakfest-på-Gärdet-känsla.
Så, istället för att sy ihop den där blommiga BP-outfiten har jag nu slaktat favoritklänningen som efter 25 år i min ägo bestämde sig för att ge upp. På bästa sändningstid blottade den min rumpa med ett tyst litet ritsch.
Men nu är den itusprättad och avritad. Avrättad och ituspritad? Klänningen alltså.
Imorgon ska jag sy en ny. Hittade ett annat tyg på fyndvinden. Det kan bli riktigt fint. Och väldigt långt från BP.
Nu godnatt. Hoppas att jag inte ska vara barnvakt hos Mat-Tina inatt igen. Mat-Tina som pratade östgötska och hade ett fult brännsårsärr på halsen. Hon hade flamberat sig, sa hon. Och skånskan var ett måste för att kunna sälja sig själv med mat.
Jag sover med bettskena inatt också.
Som en rosa Barbapapa i blommor.
Kom på att det nog skulle bli finare med en tunika i det där tyget, eller ett par genuint utsvängda hippiebrallor med drakfest-på-Gärdet-känsla.
Så, istället för att sy ihop den där blommiga BP-outfiten har jag nu slaktat favoritklänningen som efter 25 år i min ägo bestämde sig för att ge upp. På bästa sändningstid blottade den min rumpa med ett tyst litet ritsch.
Men nu är den itusprättad och avritad. Avrättad och ituspritad? Klänningen alltså.
Imorgon ska jag sy en ny. Hittade ett annat tyg på fyndvinden. Det kan bli riktigt fint. Och väldigt långt från BP.
Nu godnatt. Hoppas att jag inte ska vara barnvakt hos Mat-Tina inatt igen. Mat-Tina som pratade östgötska och hade ett fult brännsårsärr på halsen. Hon hade flamberat sig, sa hon. Och skånskan var ett måste för att kunna sälja sig själv med mat.
Jag sover med bettskena inatt också.
söndag 11 januari 2009
Min nya telefon
För två år sedan köpte jag en fin liten vit och lagom bullig walkman-mobil. Den låg så fint i fickan med sina mjuka hörn och jag njöt av alla fina P1-grejer den presenterade i mina öron. Men så blev den dålig. Många gånger. Till slut gav tillverkaren upp och gav mig en ny.
Den är jätteful.
Den ser ut som en herrtelefon. En tysk herrtelefon. Man behöver bara titta på den för att förstå att den måste lukta rakvatten. Mennen. Eller möjligtvis White Horse.
Det känns som ett straff.
lördag 10 januari 2009
Det går en man med ett pris på sitt huvud...
...i mina kvarter.
Nu har det gått en vecka sedan en objuden man knallade in genom vår olåsta ytterdörr och knallade ut med min fula grå nylonbag som var full med grejer som jag haft med mig till nyårsfirandet i skogen. Där fanns underställ, mamelucker, ullvantar, favvomössa, raggsockor, vitaminpiller och, det värsta av allt - min DAGBOK.
Jag vill döda. Långsamt.
Två intensiva år av mitt liv, lika intensivt beskrivna ligger någonstans som var det än är är fel ställe.
Jag vill döda igen. Men han har inte kommit tillbaka.
Istället bakade jag två bröd...
...och gravade två bitar lax...
...och köpte två nya böcker
Men jag ruttnar fortfarande på den vidriga människan.
Jag sover med bettskena inatt.
Nu har det gått en vecka sedan en objuden man knallade in genom vår olåsta ytterdörr och knallade ut med min fula grå nylonbag som var full med grejer som jag haft med mig till nyårsfirandet i skogen. Där fanns underställ, mamelucker, ullvantar, favvomössa, raggsockor, vitaminpiller och, det värsta av allt - min DAGBOK.
Jag vill döda. Långsamt.
Två intensiva år av mitt liv, lika intensivt beskrivna ligger någonstans som var det än är är fel ställe.
Jag vill döda igen. Men han har inte kommit tillbaka.
Istället bakade jag två bröd...
...och gravade två bitar lax...
...och köpte två nya böcker
Men jag ruttnar fortfarande på den vidriga människan.
Jag sover med bettskena inatt.
Nu har jag klippt till
Det blir en blommig födelsedagsklänning. Med en skär dragkedja, eller två, eller tre.
Tack H, för materialet.
Och Tack I för inspirationen:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)