Den kristna tron i roadmovie-tappning, eller - en multimediamässa om att vara på väg.
Suggestivt, befriande, upplyftande. KG Hammar är en cool biskop. Musikerna suveräna. Hopp trallalala och jag håller min kärestas hand och hans ögon är de vackraste jag vet och jag har smakat Kristi kropp och blod för första gången. Jag ställde mig längst bak i kön för att noga studera hur det skulle göras. Ändå var det nog bara jag som neg och sa tack när jag stoppade det doppade kexet i munnen. Jag tror det var dessertvin.
Katten har kommit tillbaka efter ett drygt dygn på vift. Hon ligger i mitt knä och jag älskar henne mer än nånsin. Trots äckliga-äckliga kissgropar. Nu är de bara 17.
Imorgon bitti har jag lovat att äta frukost på ett fik på stan. Hu. Dottern har prao. En mor måste göra vad en mor måste. Sedan måste en butiksinnehavare göra det hon måste, i morgon innebär det att inspektera vackra akvareller som kanske ska hängas upp på mina fina väggar. Det blir roligt. Hopp trallalala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar