Annars är så mycket så nytt.
Jag måste återupptäcka, återerövra, det som en gång var så mycket mitt.
Men somt finns inte ens kvar.
Jag ska byta stad. Igen.
Här pratar de som jag. Trots 25 år på den andra sidan var det alltid en bit av mig, i mig, som förblev en Främling.
Mannen och Jag möts. Igen. Vi lovade varandra att Visa Allt. Stå Nakna inför varandra och jag vet inte om jag någonsin tidigare varit så Rädd, och ändå, samtidigt så Övertygad.
Det finns inga Genvägar.
Hans Skräck är större. Och jag vet, att få saker smittar så snabbt och så lätt som Rädsla.
Nu lovar vi varandra igen. Att göra Vårt Yttersta, för att låta Kärleken ta Rädslans plats.
Han ska ge upp sin vackra bostad, byta charm mot kvadrat, för att jag ska få Plats. I hans Hem, i hans Liv.
Jag tillåter oss att darra. Men det får vara i Kärlek.
Förändring. Nödvändig för Utveckling.
Jag vecklar ut mig inför hans varma ögon, under hans ömma händer...
Och visst går det fort, när två Själar med upptempot som grundtillstånd möts finns risk för fartblindhet. Men jag lyssnar till det klokaste rådet från den Klokaste Vännen - att inte ha för bråttom, ty då springer man fel.
Så, jag Andas, och Räknar till 12. Tolv gånger...
Jag känner igen...
SvaraRaderaSom sagt, har en historia som inte är helt olik din. Tror jag har nämnt det förut.
Och jag, jag drar en lättnadens suck att livet går i rätt takt för dig. Jag är så glad för det.
(Blev en aning oroad i förra inlägget).
Glöm bara inte bort att andas där du går...
/Marie
Önskar dig all lycka med eller utan kläder ;-)
SvaraRaderaVarm kram!
Finaste, finaste du. Det finns så många ord jag skulle vilja ge dig, bara de hittar mig. Gå långsamt så blir allt bra <3
SvaraRadera