Mitt i mittemellan speakerjobb och stockholmsresa ringer det en främling och säger att han har hittat min dagbok, men han lovar att han inte har läst den. Eftersom jag dömer andra efter mig själv så tror jag honom inte men skuttar glatt iväg för att hämta den. 200 meter hemifrån. Och där har den varit hela tiden. Först i den fula gråa bagen inne i trapphuset, sen i den fula gråa bagen ute på gården. Sen utanför den gråa bagen på gården. Det var då den snälle mannen, som inte hade läst min dagbok, lade märke till den och förstod att det nog var något som någon saknade. Jag mindes det inte, men vid ett tillfälle hade jag skrivit in en väns telefonnummer i boken. Den snälle upphittar-mannen, som inte hade läst min dagbok, ringde till vännen och fick mitt nummer.
Så nu har jag min gamla grå bok i min ägo igen.
SÅ bra var den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar