Att skugga sig själv

Som om jag inte kan.

Komma loss. Kliva ur. Och gå. Till. Mig. Själv.

InInInInåt.

Där det är lugnt och stilla.

Tyst.

Schhhhh...

Så jag kan höra min egen röst.

Upprivenheten och oron efter gamla svek river omkring i inutiet och mina tankar i ett ständigt-ständigt återkommande till Honom. Manpojken. Som Lovar. Runt. Men...

Jag gav mig av. Till mitt. På mitt. Sätt. Gjorde sånt jag är bra på. Brukar vara bra på.

Men. Utan full närvaro blir inget bra. Verkligen Inget.

Rastlöshet som driver. Omkring i mig. Mig omkring.

Jävlar.

Fult ord som man inte får skriva. Gör det ändå.

Igen: Jävlar.

Här. Och Nu. Här. Är där jag ska vara. Nu.

Görandes mitt. Egna.

Skitsamma om han lägger ut sig igen. Skitsamma om han rullar runt med någon annan. SkitJävlaSamma.

Fan. Det kan väl inte vara bra? Det kan väl inte bli bra? Mellan två Människor när den ena mår såhär... Som jag. Gör.

Längtar Läkning. På Djupet.

Ska söka den bland stelnad lava. Hos en djupt älskad barndomsvän. I hennes Drömmars Land.

Jag drar till Sicilien. Alldeles strax.

Tjing!