Jag har gröna cuprinolfläckar på benen.Och någon annan sorts fläckar i maghjärtat.
Nej men, det blev ju inte så himla bra.
Men verandan blev bra lagad. Och tusentals myror blev hemlösa. Eller dödade. Med giftigt gammalt gift från ett land som inte längre finns.
Det hette Jugoslavien. Det var där jag lärde mig simma. I Beograd Na Mare. Jag hade en rödvit simring med blå ankare på. Och små plastbadsandaler med klack på fötterna. Sjöborrarna var många och deras taggar vassa. Sjögurkorna var bara mjuka. De Stora Pojkarna använde dem som kastvapen mot varandra i sina högljudda målbrottskrig.
Jag var för liten för en massa saker. Men kände mig ändå så gammal. Så mycket äldre. Än alla. Andra.
Du. I din ensamhet. Och jag blir så mycket mindre ensam. När jag läser. Hur kan det vara så?
SvaraRaderaTack för att du skriver.