Min Barndoms Kyrka.
Skolavslutningarnas Rum.
De nya Sommarklänningarnas Uppvisningsplats.
Förväntningspirrandets Sal.
En Slags Salighetssymbol.
Men här begravdes också M. Min Starka, Trygga, Varma, Vänliga Skogsguide. Han som visade mig vägen till överlevnad i den Älskade Naturen genom vindskyddsbygge, eldande, yx- och knivhantering och så himla mycket annat, som hade med Medkännande och Medmänsklighet att göra...
En Fin Förebild.
Cancern tog honom vid 40. Det är många, många år sedan nu.
I förrgår tog Cancern en annan strålande människas liv.
Lilla, Stora Vackra A.
Det finns så mycket att Gråta över.
Jag gör det och jag ber.
Om Nåd.
Om Hjälp.
Om Förstånd.
Om Vägvisning.
Och Allt. I Kärlek.
Utan Kontroll...
<3 <3 <3 Gråt, utforska och skriv. Sedan ska du gå hel ur det. Jag tror verkligen det, verkligen. De vet du.
SvaraRaderaMin vän. Din Tro på mig är ett Ljus i Mitt Mörker. Vet du det?
SvaraRaderaKramen
Åh, jag tänker på dig!
SvaraRaderaJag försöker vara här, och du, finaste du - ta in den kloka Regnnatts ord - jag tror också på det!
Varför kan vi inte färdas med ljusets hastighet?
Jag hade kommit direkt!
Kram i natten!
/Marie
@Marie: Ta tåget! Jag väntar dig med Ljus. :)
SvaraRadera