Påsk

Påsk.

Glad Påsk?

Det här är det som är.

Det här är vad jag har.

Och inte-har.

En sol lyser på en gata som är bred. I mitten står en allé av mäktiga lindar som fäller ut sina kronor över oss som går och bor och leker här. Och oss som o-leker. Som tänker en massa, kanske för mycket, för att det ska vara bra.

Ett påskägg är fyllt med choklad.

Ett hjärta är fyllt med känslor. En av dem var ett frö. Nu, en liten stickling. För när det ska hända nya saker i hjärtat måste det få ta tid. Ibland, kan man inte se det där fräscha lilla skottet, för det gamla snårverket är liksom ogenomträngligt. Men idag. Tror jag. Att en färd som börjat till slut når sitt mål. Som ett tungt gammalt träskepp rullar jag fram genom stormar och bidar min tid när det är stiltje.

En morgon vaknade jag bredvid Mannen-som-säger-att-han-älskar-Mig. Han var irriterande påstridig i sina kärleksbetygelser för jag önskade mest att min dvala skulle förbli opratad. Jag tycker nog i allmänhet bra om tysta morgnar. Och om Honom då. När Han är liksom skrynklig, sängvarm och oöppnad.

Nu har jag ätit helt för mycket godis.