tisdag 17 augusti 2010

Och Igen

Osynlig.
Icke-sedd.
Obekräftad som Jag.

Känner mig som någonting han uppehåller sig vid för att slippa vara ensam, för att ha någon att knulla med.

Hur Trasig kan jag bli?
Var hittar jag Kraften?

I Upplösning. Är jag.

Med denna Själ som ropar efter Läkning.

Vaknar i en Avgrund och hittar ingen öppning. Ramlar omkring i ett Hål.

Och det gör ont. Precis Överallt.

Inget Sida vid Sida.

Bara under. Och nedanför. Utanför.

Så Ensam. Så Oändligt Ensam. I det som är Ensamt.

1 kommentar: