Vi måste ta Adjö.
Farväl.
Hej då!
Han gjorde mig till sin Frälsare och det gick så långt att jag till och med grät hans ogråtna tårar.
Men det var då jag förstod, att:
Det här är inte min Ledsnad.
Jag är nog bäst Ensam ändå.
Då vet jag vad som är vems.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar