Har alltid varit.
För mig.
Jag känner mig Hemma, i dem.
När jag kommer till en plats jag aldrig varit på är det första jag undrar - Vad har de för Kyrka här?
Så vill jag se den, Uppleva den.
Friden?
Att något är Sant?
Något jag hör till?
Jag vet inte.
Midnattsmässan inatt. Omagisk.
Det var som det var.
Nattvarden, Prästens Ögon, kändes... osäkra.
Men vad vet jag?
Köpte sex Ljus. Kysste vart och ett av dem innan jag tände dem. Fyllde varje enskilt Ljus med en liten mikrobön, en specifik och stor Önskan.
När jag vandrar ner genom gången, tillbaka till min plats, förstår jag att min lilla ceremoni vid Ljusen varit föga privat.
Nåja.
Jag sitter i en Kyrka och det är Midnattsmässa och plötsligt vågar jag tänka tanken...
Tänk om... Tänk om jag skulle strunta i alla praktiska hinder, tänk om jag ändå skulle pröva...
Tänk om jag på riktigt skulle kunna gå den världsliga vägen för att få en världsligt bekräftad plats i något som jag redan tillhör.
Tänk Om...
Tänk om jag skulle läsa till Präst?
!
Gör det! Är det något du vill så gör vad du kan för att se till att det blir. Du kan! Kram
SvaraRaderaFinaste du. Du om någon är rätt. Du om någon vet och ser. Dina ljus värmer, som de värmer. <3
SvaraRaderaFälj ditt hjärtas röst.
SvaraRadera@Alla Tre: I alla sammanhang när jag ska ordna med någonting, dekorationer, ordkompositioner eller vad det vara må, är jag besatt av känslan att "Det måste vara Tre". Så Ordnar jag det omkring mig, Tre & Tre. Och här är Ni! Tre Själar med samma Uppmuntrande Uppmaning. Jag tackar Er. Rätt ut ur hjärtat, vars röst jag med all säkerhet följer. Den är lättare att höra i dessa dagar. Kärlek till er alla.
SvaraRadera