Det är Själen som knackar på

Sa hon om Mina Tårar.

Nej. Inte Systern. Hon var affärsmässigt frånvarande i tonen som inte gick så bra ihop med orden.

Det var Den Inneboende som talade. Hon som dricker upp min Grappa och fyller mitt kontor med förvuxet ungdomsstök och bakfylledimmor.

Själen som knackar på... Eller jag som bara är så dödstrött på att klara Allting Själv. Alltid Ensam. Men sen. Kom Sus. Med ett Änglabud. Det var fint.

Nu lyssnar jag på sopransax och ska försöka få min, av Kräksjuka, eländiga lekamen att flytta lådor från här till upp där.

Jan Garbarek – Where The Rivers Meet