Jag gör slut...

...med olika människor. Hela tiden.

Som En Trend.

Tackar nej till sån't jag inte vill ha.

Nej. Och nej tack.

Samtidigt tackar jag Ja till en massa Annat.

Som jag vill ha.

Skickade just ett långt mejl till gamla väninnan som för mig blivit en Nonchalant Egoist. Hon som ska gifta sig i sommar. Allteftersom orden rann ur mig och jag närmade mig slutet vågade jag vara så ärlig som jag inte visste om jag skulle klara av. Att vara.

Ända sedan inbjudan till bröllopet kom för någon månad sedan har jag våndats. För att jag inte vill gå. När man gifter sig ska man ha kärleksfulla människor omkring sig som vill hylla och fira och vara förtjusande. Jag kände mig bara ointresserad. Många gemensamma vänner kommer dit. Det innebär konsekvenser. Om jag säger nej. Bestämde mig för att smyga mig ur. Bli sjuk. Helt enkelt. Eller flyga till Sicilien och missa planet hem... MEN, det hade inneburit att jag hade fått fortsätta låtsas-leken, och dessutom gått och gruvat mig hela sommaren fram till den 24 juli. Så, igår bestämde jag mig för något annat - att helt sonika tacka nej. Öppet och ärligt.

Sagt och gjort. Längst ner i mejlet tackade jag nej, samtidigt som jag önskade väninnan och hennes blivande make den underbaraste av fester och ett fint äktenskap. DET var också ärligt.

Nu jublar min själ. Verkligen.

Tänk att det kan vara så skönt att vara Sann mot sina känslor...