FamiljeFest

Jag fångade en kniv idag. Utan att tänka mig för. I ren reflex flög min hand ut och stoppade knivens färd mot golvet. Mina fingrar tryckta mot skåpsluckan med det kalla stålet däremellan.

Jag kunde lika gärna ha skurit mig.

Kunde jag lika gärna ha fötts i någon annan familj? Eller var det det här som var Meningen?

En Älskad Mor. En Far. En Älskad Storasyster och en icke-älskad dito. Den icke-älskade systerns dotter tog studenten igår. En av mig Älskad Systerdotter.

Firar självklart. Går dit och sjunger och presentar och pussar. Den icke-älskade systern och jag är hövliga mot varandra och jag tror hon söker min kontakt. Jag tror hon saknar. Kontakten. Som jag brutit. Men jag gör inte det. Men jag är ändå Ledsen. Jaa. Jag är Ledsen. Även om jag tagit de för mig rätta konsekvenserna av att Saker och Ting är som de är så önskar jag att Saker och Ting hade varit på ett annat sätt.

Det hade varit fint att vara Tre Systrar som älskade varandra. Som hjälpte varandra i motgång, som gladdes med varandra i medgång. Nu är det inte så.

Jag är så Ledsen för allt hon var mot mig. För allt hon inte var. För allt jag aldrig förstod, hur mycket jag än försökte. Varför hon hatade mig så mycket att hon nästan försökte döda mig.

Jag har lärt mig hur det känns att vara utsatt för någons ångest-ilska-frustration.

Och det är Ledsamt. Att det är som det är. Att det blev som det blev.

Det får vara det.

Det är okej att gråta över det. En gång till.