Jag tänker på...

...ett blåvitrandigt kortärmat nattlinne i bomullsjersey. Två olika storlekar. Ett som var bara lite för stort och ett annat att växa i. Livet som sladdlillasyster med ärvekläder. Från storasystrar som emellanåt varit identiskt klädda. I olika storlekar.

Det var så skönt att kura ihop i. Dra upp knäna hud-mot-hud med magen och dra särken över. Pilla in tårna under linningen. Samla ihop tyget till en knöl under fötterna. Se hur det lillalilla hålet på knäet töjs ut. Tråckla armarna ur ärmarna och in under knävecken.

Det var alldeles för länge sedan jag klättrade omkring inne i ett nattlinne i bomullsjersey.

Just Jersey. Hör hur det låter när det legat i min mors mun: jöör-si.

Ja, jag återvände till Barndomen igen. Där där Något gick Galet. Där programmeringen misslyckades. I alla fall om syftet var att bygga en hel unge som skulle bli en Trygg och Självälskande vuxen som satte ner friska fötter och drog sunda gränslinjer omkring sig. Mot Sånt som Skadar.

Såklart var det det som var syftet. Men det är inte de Goda Intentionerna som går i arv.