fredag 10 september 2010

Egentligen...

...vill jag bara ligga i fosterställning i någons famn.

Smärta släpp, ditt tag om mig och mina förlorade önskningar.
SläppSläppSläpp, viskar jag till mig själv.

Som ett mantra.

Släpp Sargen
Släpp Sorgen.

Den urgamla.

Ur det gamla. In i det nya.

2 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert. Jag vill säga det. Vill säga så mycket. Ord som tröstar och gör dig mindre ensam. Ord som lyfter ut den ekande tomheten ur mig. Ord som släpper in något varmt. Men jag hittar inte sådana. Inga alls. Just nu. Så du får läsa tankar. Ett tag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  2. Kärafina, kanske var det dina tankar, kanske var det Något Annat Ogripbart från dig som svepte in mig, bäddade ett trygghem i mitt inre ifrån vilket jag kunde resa mig som En Hel Människa med Självrespekt och Kriga. Ur ilskan klev ett jag som är lätt att älska. Vill stanna här.
    Jag önskar så mycket gott för dig som jag mötte när jag sov - det var den vackraste drömmen på länge. :)

    SvaraRadera