Tack, det där var ju magiskt vackert och för mig helt nytt! Tack du, främmande själssyster som jag får för mig att jag alltid känt... Jag läser dig med omsorg nu, backar tillbaka till din begynnelse här och jag, är fångad. Uppehåller mig vid dig i mina tankar, och återvänder. Försökte formulera något jag visste att jag ville ge dig, men orden klumpar ihop sig och bråkiga bokstäver vill lägga sig i vägen. Men det handlar om att komma hem, på andra sidan sorgen. Där kärleken, trots den förtvivlade förlusten, till slut ska befria dig. Jag vill tro att det är så. Och jag, vill, önskar att jag, kunde få trösta - dig. Om du behöver. Kram, verkligen.
Allra vackraste Y, nu vill jag säga något som jag inte kan formulera. Tänkte vi kunde gå en ansträngningspromenad, plocka lite lök på fälten och kura ihop oss med en löksoppa som får min mage att helt bryta ihop :-) Och jag, är den som ältar. Som hela tiden alltid blivit anklagad av mina dåvarande sk kärestor för att inte lämna saker bakom mig. Men det är ju precis just DET mitt ältande vill ge mig - en möjlighet att i förståelse, på alla plan, kunna gå vidare - Klokare. Har också ofta fått höra att jag tänker för mycket. Om någon nuförtiden ber mig att inte tänka så mycket, svarar jag helt enkelt att jag lika gärna kunde blivit ombedd att andas mindre. Lika omöjligt att ändra på. Hand, kram & de finaste tankar!
"Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta" Så står det skrivet.
SvaraRaderaSå får det vara :)
Kramar dig!
Tack, det där var ju magiskt vackert och för mig helt nytt!
SvaraRaderaTack du, främmande själssyster som jag får för mig att jag alltid känt...
Jag läser dig med omsorg nu, backar tillbaka till din begynnelse här och jag, är fångad. Uppehåller mig vid dig i mina tankar, och återvänder.
Försökte formulera något jag visste att jag ville ge dig, men orden klumpar ihop sig och bråkiga bokstäver vill lägga sig i vägen. Men det handlar om att komma hem, på andra sidan sorgen. Där kärleken, trots den förtvivlade förlusten, till slut ska befria dig. Jag vill tro att det är så. Och jag, vill, önskar att jag, kunde få trösta - dig. Om du behöver.
Kram, verkligen.
Allra vackraste Y,
SvaraRaderanu vill jag säga något som jag inte kan formulera.
Tänkte vi kunde gå en ansträngningspromenad, plocka lite lök på fälten och kura ihop oss med en löksoppa som får min mage att helt bryta ihop :-)
Och jag, är den som ältar. Som hela tiden alltid blivit anklagad av mina dåvarande sk kärestor för att inte lämna saker bakom mig. Men det är ju precis just DET mitt ältande vill ge mig - en möjlighet att i förståelse, på alla plan, kunna gå vidare - Klokare. Har också ofta fått höra att jag tänker för mycket. Om någon nuförtiden ber mig att inte tänka så mycket, svarar jag helt enkelt att jag lika gärna kunde blivit ombedd att andas mindre. Lika omöjligt att ändra på.
Hand, kram & de finaste tankar!