Svårt med Farväl

Vända huvudet åt rätt håll.

Fram. Åt.

Får nog klättra en bit över Sorg & Saknad och vada genom Tomhet & Tröstlängtan under Orosmoln & Ovisshet. Men på andra sidan finns det visst en ny horisont att upptäcka.

Och att stanna kvar i det Olyckliga var ju inget alternativ.

Verkligen inte.

Vi sa HejDå. Jag var den som grät. Han var den som förbannade och oförstod.

Höll på att halka in i Försök-till-Förklaringar tills jag insåg, har vi inte kunnat mötas om det här på tre år kommer vi inte göra det nu heller. Och OM vi hade gjort det vid ett enda tillfälle så hade vi väl inte stått här, i Vår alldeles egna Återvändsgränd.

Hej då vinkade jag genom fönstret och mitt hjärta värkte.

Det värker än.

Men. Det ska visst gå över.

Kanske på Öland.

Ska dit och skriva. Bok. Helt snart.

Och jag har fått en alldeles Egen Redaktör till mitt förfogande.

Supermegabonuslyx.

Nu får det vara min tid. För allt som är viktigt. För mig.

Tack ni som läser, lyssnar och uppmuntrar.

Tacktacktack och innerliga tankar.