torsdag 21 oktober 2010

Det är jag...

...som är Lövet.
Idag.

4 kommentarer:

  1. Vad skönt! Lövet kan röra sig och följa vinden, det är svårt för stenarna. De ligger där de ligger. Oftast.

    SvaraRadera
  2. :-) Ska försöka se det så, istället för visset och inklämt bland tyngder...
    Må gott du!

    SvaraRadera
  3. Kom att tänka på Nils Ferlins dikt ”Ser du..”
    när jag såg din bild.
    Kram Caroline

    Ser du dessa vissna löv,
    Vissna löv i vinden –
    Så är jag ett visset löv,
    Visset löv i vinden –
    Döden skall mej fatta
    I sin gamla kratta –
    …Åh, jag är väl ännu röd,
    ännu röd om kinden –
    fast jag är ett visset löv,
    visset löv i vinden.

    SvaraRadera
  4. @Caroline: Å, Nisse, han är en Fining. Nu har jag haft bra-helg och fyllt på. Känner mig lite mer klorofyllig :-)
    Hoppas du haft en skön helg!
    Kramtilldig

    SvaraRadera