söndag 3 oktober 2010

: Och Ljuset & Värmen :

Var inte rädd för mig.
Var inte rädd för att jag inte ska älska dig.
Var inte rädd för att följa mig ut på mitt djupaste, jag förstår att du inte kan, så det är inget jag begär.
Var bara rädd om du inte vågar vara hos dig själv.

Av alla känslor jag känt med dig, är Kärleken den största. Jag har försökt att vara i den, med dig, och vara nöjd.
Men det fanns annat också, Min Djupa Längtan efter kompromisslös Närhet.
Att få visa, och se, Allt.
Allt som är Jag. Allt som är Du.

Men jag tappade bort dig på vägen.
Du ville stanna på det grunda och jag förlorade Oss i djupet av mina Ensamma känslor.

Jag ville flyga. Lyfta. Bära och bäras.
Du visste inte hur, kanske inte ens om, du ville och vågade.

Jag ville vi skulle bli starka tillsammans. Men nu...

Vi ser en film. Jag drabbas. Hela mitt känsloregister vibrerar och flammar. Jag känner för mycket för att kunna tala. Men jag känner. Inte För Mycket.
Jag vill blunda. Bara låta, känslorna, klinga färdigt. Blanda sig med varandra och bilda nya färger.

Du babblar. Jag undrar tyst om vi verkligen sett samma film.
Du tittar i skyltfönster och vill att jag ska ha synpunkter på en ytterrock från Tiger of Sweden. Jag vill bara få tiga.

Jag tänker inte men plötsligt står jag utanför den där vackra pampiga kyrkkyrkan.
Du undrar om jag vill gå in?
Jag MÅSTE gå in.

Unga människor med silverklocksröster. Sjunger.

Jag är Människa och Stolt. Det måste gå att göra Gott. Tänker jag till slut när känslorna målat mitt inre i lilagröntorangeplommonhöstrött.

Du gäspar och gäspar och gäspar och vill gå. Ut ur kyrkornas kyrka med änglaröstkören.

Jag är så himla trött, säger du. Förlåt mig, hade du velat stanna?
Jag tycker du är dum i huvudet. Som inte tar vara på.
Jag tycker jag är dum i huvudet. Som följer med dig. Fast jag vill stanna bland silvertoner, ljusljus och värme.

Men, vi är inte dumma i huvudena.
Vi är bara väldigt Olika. På väldigt Olika Platser.

Och det kan vara så, att jag faktiskt inte älskar dig längre.

Jag trodde att den känslan skulle befria mig. Men. Den fyller mig med Skuld.

Nu ska jag förstå att jag inte behöver älska andra för att vara värdefull.
Nu ska jag förstå att det viktigaste är att Min Kärlek finns hos mig.
Då kommer jag bli bäst.

För alla.

2 kommentarer: