Med den där Kärleken till Manpojken. Som tog slut. Något jag hade förväntat mig skulle vara befriande. Men, som till en början bara gav mig dåligt samvete.
Det gav med sig så småningom, och lämnade mig med en känsla av Förlust:
Det kändes som om jag hade burit på Något Stort -
förmågan att Älska någon så innerligt och omfattande. Men jag upptäckte inte hur stort det var förrän det var över. Det kändes snopet. Och i någon mån fick den där förlusten mig att känna mig som en mindre fin människa.
Jag gick en match med mig själv - är jag finast när jag är full av kärlek till andra?
Och Var, är, kärleken till mig själv då?
Småningom övergav jag Förlustkänslan också.
Här. Där jag är nu. Är det bara Annorlunda. Det är ett Nytt Rum. Det kan vara så att det är Mitt Rum.
Så ler jag lite grand för att jag precis har bytt blogg-adress också. Lite impulsivt men tvunget.
Nytt, Nytt och Nyttigt.
I det gamla rummet växte ett träd. Ett Stort Träd men en Jättekrona. Det var Kärleken till Andra.
I detta nya rum, som kan vara Mitt Rum, växer inget träd. Men banne mig, det står en liten stickling bakom ryggen på mig. Den växer om jag ger den Kärlek. Om jag ska?
OM jag ska!!!
Jag ska börja med en Soffa. Jag ska köpa en dyrfin som man kan bädda ut och sova i också.
Ni förstår, jag har ingen Soffa. Mitt hem är lite underligt på det viset. Det finns tre rum med sängar i. Ett annat som är fullt med kartonger. Och så det jättestora som har skyltfönster. Det har betytt; ingen naturlig häng-plats. När man käkat middag med vännerna och vill ramla ihop någonstans med utsträckt kropp har det inte gått. Nej, man har fått fortsätta sitt uppsträckta barstolssittande.
Och jag, har inte kunnat somna i soffan framför TVn på över fem år. Men nu. Nu ska jag ha en Soffa. Att ligga i. Och en TV. Att somna framför.
DET, är Kärlek. Till Mig Själv.
Inget jag gör för att få applåder eller annan bekräftelse. Nej, det är något jag gör för bara mig.
Jag ville sy en Klänning också. För att det är så Roligt. Det var det. Och Lilla Stjärnan som fick den blev Lycklig. Jag grinade nästan. Sen ville jag sy hundra klänningar till.
Varför är man så hård och snål emot sig själv men så generös mot andra?
SvaraRaderaJag känner igen det.
Nej,inte ska väl jag köpa något onödigt till mig själv?
Det är bättre att lägga pengarna på något annat som är viktigare.
När jag sedan köper något som är till mig – bara till mig så får jag dåligt samvete.
Varför skulle jag köpa det här, så onödigt!
Det kan gnaga på samvetet i flera veckor om att det var onödigt köp trots att jag behövde det.
Så Köp dig en soffa!
Köp en färgrann som du blir glad av!
Provsitt och provligg i många soffor så att du hittar den absolut rätta.
Köp också några härliga kudda att gosa med och mys pysa i just DIN soffa.
Jag håller också på att intala mig själv att äntligen ta bort mitt dåliga samvete
och köpa eller göra något som bara är till mig själv.
Det är dags att bryta gamla mönster och skapa nya.
Ska vi börja från och med idag?
Kram Caroline
Ja! Idag börjar År Noll. Allt kan bli nytt, allt är möjligt och du är värdefullast av alla, för dig själv.
SvaraRadera:-)
Tack för uppmuntran, soffan är redan vald, den bor än så länge hos ett par hyfsat välbeställda vänner som just flyttat. Och findyrsoffan har fel storlek. För dem. Den är mesigt mildgrå men kuddar ska jag ha! Massamånga i de gladaste färger.
Tillbakakram och må du få en riktigt skön helg
Soffa är fint. Din stickling gör mig lycklig. Vill skriva så mycket till dig. Jag blir glad av att läsa dina kloka insikter. Nej glad är ett milt ord. Detta är större det du gör. Så mycket större. Och energier sprider sig. Bestämt. Det tror jag :)
SvaraRaderaBästakvällsnattkramen.
Å käraste Regnnatt,
SvaraRaderadu, gör mig - lycklig.
Och Tack du, för spridning av bästa-sortens energi.
Finfamntag tebaks