Jag undrar varför du är arg?
Varifrån förtvivlan får sin näring?
Och hur smärtan ser ut?
Avskedet var inget du ville.
Skriver du också.
Men Vad var det du ville då?
Att jag skulle behandla dig som någon som inte behöver stå för sånt han sagt, som inte behöver ta ansvar för utfästelser han gjort?
Jag förstår inte. Vem. Du. Vill vara.
Jag försöker hålla oss med kärlek.
När Sorgen inte bryter mig i bitar,
när Ursinnet inte sparkar dig Åt Helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar