måndag 22 november 2010

En Annan Strand,


en Annan Hamn

Det tar Lång Tid för mig att bli Kär, sade den Nya Mannen

Sejf. Tänkte jag.
Då blir det inte rörigt.

Men det var ju flera dagar sedan.
Det var innan jag hade landat i hans randiga soffa
Innan...

Jag visste ju att det, i första hand, stod "En Trygg Famn" på min Längtan
Något, i första hand, temporärt

Det var Den Bästa Famnen

Hud
som Värmde
som Läkte
som Berörde

Händer
som smekte Varsamt
som visade att jag är Vacker
som Lugnade

Ögon
ett med Glitter, ett med Vemod
så fulla av Kärlek
och som rördes, till tårar, av Mötet

Jag hade fått krypa så långt in i Hans som jag hade velat
Men jag. Ville vara Försiktig. Också.

Jag hade inte räknat med.
Att han.
Skulle Omfamna mig och aldrig vilja släppa taget.

Det hade inte han heller.
Kanske är det inget annat än Oförsikt att kasta sig i En Annan Människas Armar när Själen är Oklädd?
Och Längtar. Efter Närhet.

HudHudHud!

Minnet av hans brinner i mig.

Den Nya Mannens Hud.

Kan något som gör så gott vara Fel?

4 kommentarer:

  1. Otroligt vackert skrivet.
    Åh, jag önskar dig det bästa. Det bästa av allt!

    Superdupervarmkram!

    /Marie

    SvaraRadera
  2. Åh, Marie.
    Tack.
    Tack.
    :)
    Jag är ytterligt förvirrad men värms så av din kram.

    Och du, ska också ha, Det Bästa av Allt!

    Finkramen

    SvaraRadera
  3. Du berör. Långt in i benmärgen. Så mycket mer än bara... ord.

    Sänder dig tusen tankar och miljoner värmande kramar.

    *kärlek*

    SvaraRadera
  4. Å, Puffan, vet du, jag tror att alla de där tankarna och kramarna och kärleken på starkaste sätt har bidragit till mitt tillfrisknande. Vid närmare eftertanke tror jag inte bara, jag är faktiskt helt säker.
    Största, bästa Kärlekskramen tillbaka!

    SvaraRadera